Skendräktig hund

Plötsligt har din tik blivit lynnig och vill vara ensam. Att gå ut intresserar henne inte och hon kanske krafsar och bäddar extra häftigt. Bör du vara orolig?

Förändringar i beteendet kan orsakas av sjukdom, men symtomen kan också orsakas av att tiken är skendräktig.

Skendräktighet - vad är det?

För osteriliserade tikar är skendräktighet ett tillstånd som innebär att hundens hjärna och kropp förbereder sig för att få valpar, trots att tiken inte är dräktig. Symtomen visar sig oftast 1–2 månader efter löpet och är väldigt individuella. Vissa tikar vill bara vara ensamma och andra vill vara så nära sina människor som möjligt. Vanligtvis varar skendräktigheten i 2–3 veckor och slutar av sig själv. Alla intakta tikar blir skendräktiga, men hur mycket det märks är individuellt.

Förändringar i beteende

Skendräktighet märks ofta för att din tik ändrar sitt beteende. Tikens omhändertagande instinkter förstärks, till exempel i form av ett eller flera av dessa beteenden:

Hunden bär omkring på sina leksaker och vill inte släppa leksakerna ur sikte.
Tiken förbereder ”boet” genom att krafsa och bädda i filtar eller kläder.
Hon skyddar sina leksaker.
Hon vill inte gå ut eller lämna hemmet.
Hon verkar lynnig eller nedstämd.
Hon tappar aptiten.

Ett omhändertagande beteende är naturligt för tikar och din hund bör inte straffas för det. Det du kan göra för att inte stressa hunden är att leksaker hon ser som ”valpar” tas bort obemärkt, utan att göra en stor sak av det. Du kan också stänga sovrumsdörren och ta bort textilierna för att förhindra det frenetiska bäddandet.

Fysiska förändringar av skendräktighet

Även om hunden inte är dräktig kan skendräktigheten orsaka riktiga fysiska förändringar:

Bröstkörtlarna svullnar och det kan till och med komma mjölk.
Hunden kan gå upp i vikt på grund av vätskeansamling.
Vissa tikar kan till och med bete sig som om de skulle föda.

Hur kan man lindra symtomen?

Om symtomen är allvarliga kan den bästa lösningen vara att rådfråga en veterinär. Skendräktighet kan behandlas med medicin, men den permanenta lösningen är sterilisering. Operation rekommenderas inte att göras under skendräktigheten utan i så fall efteråt.

Mildare fall behöver inte behandlas, men du kan ändå underlätta för din vän under skendräktigheten genom att:

Motionera mer, varje dag.
Ta med din hund till en plats där hon tycker om att vara, till exempel skogen.
Förhindra det extrema bäddandet genom att ta bort textilierna i hemmet.
Göm leksaker som din hund tar hand om överdrivet mycket som en ”valp”.
Aktivera hunden mer med aktiveringsleksaker.
Öva på nya trick eller göm godisbitar i hemmet.

Det bästa stödet för din hund är att du visar tålamod och närvaro.

Lovisa Kallerhult