Tandproblem hos smådjur

smadjurHar din kanin eller marsvin börjat äta på ett underligt sätt? Undviker den hö eller har den börjat dregla? Det kan bero på att djuret har besvär med sina tänder och har ont i munnen.

Problem med tänderna hos sällskapsdjur är en av de allra vanligaste orsakerna till varför ägare kontaktar veterinär, men det går att förebygga tandproblem. Hemligheten är att ge rätt slags kost!

Tändernas viktiga funktion

Hos kanin och gnagare som marsvin och chinchilla, växer både framtänderna och kindtänderna hela livet. Kaninens framtänder växer hela 2–3 mm i veckan. Även hos mindre gnagare växer framtänderna hela livet. Anledningen till att tänderna ständigt växer är att kaniner och gnagare i det vilda äter mycket fiberrik mat. Tänderna utsätts då för ständigt slitage vilket gör att tänderna måste växa för att djuret ska överleva. Om tänderna inte skulle växa, skulle den efter kort tid inte kunna tugga längre.

Det är viktigt med tuggmotstånd

För både kaninen och andra gnagare som bor hos människan kan djurens naturliga tandväxt leda till problem. Det beror på att vi ofta utfodrar våra sällskapsdjur med mer lättuggad kost än den som finns i naturen. Tänderna slits då inte tillräckligt mycket utan blir långa och vassa och kan skada tungan och kinderna när djuret försöker äta.

Symtom och orsaker.

Tandproblem märks inte alltid till en början. I ett tidigt skede är djuret fortfarande pigg och har god aptit. Men om den tuggar på ett konstigt sätt, eller tvekar när den väl börjat, kan det vara tecken på tandproblem. Kaninen eller gnagaren kan också börja sålla vad den äter och undvika hö. En del börjar dregla och blir blöta på hakan och bringan. I senare skede börjar djuret magra och kan till slut sluta äta helt, sluta bajsa och bli apatisk.

Problem med framtänderna

Kaniner kan råka ut för två olika typer av tandproblem, nämligen med framtänder och med kindtänder. Om en kaninunge föds med ett felaktigt bett, vanligen underbett, så möts inte framtänderna och slits då inte på normalt sätt. Underkäkens framtänder kan växa sig groteskt långa, och överkäkens framtänder kan växa inåt i en cirkel och skada gommen. Problemen brukar visa sig redan vid 4–6 månaders ålder och brukar vara lätta att upptäcka för djurägaren.

Problem med kindtänderna.

Det vanligaste tandproblemet är dock dåligt slitage av kindtänderna på vuxna kaniner. Detta debuterar oftast när kaninen är två till tre år. Eftersom kaniner har mycket långsmala och trånga munhålor så syns inte deras kindtänder alls, ens om du försöker titta kaninen i munnen. Besvär med kindtänderna är alltså något som djurägaren inte själv kan upptäcka.

Vad kan du göra själv hemma?

När du köper ditt sällskapsdjur ska du vara noga med att kontrollera att djuret har ett korrekt bett. Framtänderna ska gå lite grann omlott, så att överkäkens framtänder ligger precis framför underkäkens framtänder. Sedan gäller det att du utfodrar korrekt.

Bjud på hö och gröna blad.

Alla kaniner och gnagare ska ha tillgång till en rejäl mängd hö av god kvalitet. Djuret ska få minst en lika stor hög hö som den själv är stor. Höet ska ha god kvalitet och bytas ut dagligen. Det är bra att servera höet från en högrind så att det inte smutsas ner. Även bladgrönsaker är bra föda, var dock mycket sparsam med sockerrika produkter som morötter och frukt.

Vad gör veterinären?

Tandbesvär hos sällskapsdjur är inget du som djurägare kan behandla själv. Om du märker att djuret har slutat äta måste du genast kontakta veterinär. Ju tidigare du kontaktar veterinär efter att ha sett symtom som tyder på tandfel, desto bättre.

- Felaktigt bett.
Om djuret har ett felaktigt bett brukar veterinären i akutskedet slipa ner de långa framtänderna. Man bör aldrig klippa av dem eftersom det lätt ger sprickbildningar i tand och tandrot, vilket kan leda till besvärliga infektioner. Tyvärr har en slipning kortvarig effekt, eftersom tänderna växer 2–3 mm i veckan. Efter 4–6 veckor måste man slipa igen. Det pågår sedan hela djurets liv. Man kan också operera bort framtänder. Det kan låta drastiskt, men djuren klarar sig oftast utmärkt efter det.

Denna artikel har tagits fram av veterinärer hos Evidensia.
Fler goda råd hittar du på www.evidensia.se

Back to top